Alla har någon sak från sin barndom som man älskade att göra; något som fick en att tappa tid och rum. Det sägs ofta att om man ska hitta ett yrke som man verkligen älskar, så är det viktigt att det är något som väcker det där gamla engagemanget. Men hur många kan egentligen påstå att de har ett sådant jobb?
Många av oss tänker säkert: ”Självklart hade jag det tidigare, innan jag var tvungen att försörja mig. Nu måste jag tjäna pengar och ta hand om familjen.” Jag håller med om att det är en verklighet som många står inför. Jag har själv använt liknande argument för att rättfärdiga varför jag inte ägnar tid åt mina intressen.
Men istället för att be dig att ta ett sådant jobb, vill jag att du för ett ögonblick föreställer dig vad det är där ute som får just dig att glömma tid och rum. Har du något sådant?
Något som får dig att tappa tid och rum
Många av er kanske har ett direkt svar, men jag tror att lika många står kvar och funderar. Vad beror det på? Är det en del av att bli vuxen att sluta ägna sig åt saker som att måla, rida eller spela spel?
Samhället ställer så många krav på hur saker och ting ska se ut, och förväntningar formas utifrån normerna bland både dem vi känner och dem vi inte känner.
Jag undrar om vi, när vi växer upp, glömmer bort vikten av att göra det som får oss att må bra. Kanske är det dags att återupptäcka dessa passioner, att ta sig tid att göra sådant som får oss att tappa förmågan att mäta tid.
Kanske är det genom att omfamna våra intressen på nytt som vi kan hitta vägen tillbaka till en känsla av mening och glädje i vår vardag – något som inte bara handlar om att överleva, utan om att verkligen leva.
Låt oss inte låta vuxenlivet kväva vår kreativitet och nyfikenhet. Istället för att förlora oss i rutiner, borde vi sträva efter en balans där vi hittar tid för det som inspirerar oss. En sak är säker: livet handlar inte bara om arbete och ansvar. Det handlar också om att främja de delar av oss själva som gör oss till dem vi är. Låt oss återupptäcka dem och ge dem den plats de förtjänar i våra liv.
En sak jag gör för att upprätthålla detta är att måla med mina barn och skapa digital konst tillsammans med deras teckningar.
Tack vare deras brist på rädsla för att måla fritt använder jag mig av deras energi och bara skapar. Du kan ju gissa att när jag var liten älskade jag att måla, men jag tyckte att jag var för kass och vågade aldrig utveckla detta.
Så hitta ett tidigare intresse – helst med lite rädsla i – så ska du se på mirakel.